En filmare med passion och mod

Skånska Dagbladet

Minneskrönika Tidningens filmskribent Ingela Brovik minns den polska filmregissören Andrzej Wajda som avlidit 90 år gammal.

– Europa delades artificiellt genom Jaltaavtalet 1945 och situationen för den som bodde i Östeuropa blev svår. Vi i Polen ville visa att vi hade något att berätta. Ord och litteratur var hjälplösa i den här situationen på grund av den östeuropeiska censurens makt. Det är därför de östeuropeiska filmerna använde bild- och symbolspråk, för det var inte lika lätt att censurera. Så, paradoxalt nog kan man säga att den hårda censuren hjälpte oss att utveckla vårt bildspråk och sätt att göra film.
Det berättade den polske filmregissören Andrzej Wajda för mig när vi träffades i Glasgow 1990 där han fick det europeiska filmpriset Felix för sin samlade gärning inom filmkonsten.

Det var en tidig morgon i Glasgow, dagen efter att Wajda fått sin Felix och hans film Korczak, en sann historia om en judisk läkare och journalist som ordnade barnhem i Polen under andra världskriget, visats för utsålda hus på stadens största biograf. Tanken var att det skulle vara en presskonferens men den enda journalist som dyker upp är jag. Därför får jag också en hel timmes intervju med Wajda, som då, ett år efter Berlinmurens fall, hade bestämt sig för att sluta göra film. Läget i forna Sovjetunionen/Östeuropa var förvirrat och han som så många andra östeuropeiska filmare jag träffade då grubblade över det.
– Är ni, mr Wajda, en vildsint romantiker, som ställer goda människor som Danton mot onda som Robespierre, och som i Korczak den självuppoffrande läkaren mot nazisterna, frågar jag innan vi avslutar den långa intensiva intervjun.
– Manus baseras sig på läkarens egna dagböcker, hans symboler, och ja, han var romantiker, svarar Wajda, som vill att man i framtiden skall finna lösningar så att vi inte hatar varandra utan hittar fram till ömsesidig förståelse.

Som tur var slutade Andrzej Wajda inte att filma då 1990. På Berlinfestivalen 2008 visades hans film Katyn om massakern på polska soldater, bland dem Wajdas egen far, under andra världskriget. Filmen berättade den sanning som länge varit dold, att det inte var tyskar som utförde dådet utan Stalins armé, och stämningen på presskonferensen var mycket laddad. Wajda själv var lättad över att historien äntligen kunde berättas.
Senare träffades vi även 2009 i Warszawa under biografnätverket Europa Cinemas årsmötet där Wajda höll ett inspirerat tal om biografens framtid och berättade hur man hade hemliga visningar av film hemma hos varandra under Sovjettiden.
På filmfestivalen i Venedig 2013 visades Wajdas Walesa om hur hela den östeuropeiska fredliga revolutionen började i Gdansk med den unge varvsarbetaren Lech Walesa.

Andrzej Wajdas filmer har med passion, mod och konstnärlig kraft utforskat europeisk historia och gett oss en ovärderlig komplex bild av 1900-talet och vår egen tid. Nu är han borta. Men hans filmer lever.

view Skånska Dagbladet