Tonbruket viker av från ängslans väg

Skånska Dagbladet

Tonbruket har hyllats in i det oändliga. Deras första tre album fick alla en grammis i kategorin ”Årets jazz”. Det var ett projekt som levde sitt eget liv. Bortom bandmedlemmarnas medvetande. Men i dag är det annorlunda.

Tonbruket
13/10 spelar Tonbruket på Dunkers kulturhus i Helsingborg och den 14/10 på Mejeriet i Lund.
Bandet består av fyra musiker, alla med rötter inom olika musiktraditioner: Andreas Werliin (Fire! och Wildbirds & Peacedrums), Dan Berglund (Esbjörn Svensson Trio), Johan Lindström (stränginstrument), Martin Hederos (The Soundtrack Of Our Lives).
Tonbrukets diskografi består av Tonbruket (2010), Dig It To The End (2011), Nubium Swimtrip (2013) och Forevergreens (2016).

Efter Esbjörn Svenssons bortgång 2008, drog basist Dan Berglund (tidigare Esbjörn Svenssons trio), och gitarrist Johan Lindström ihop bandet Tonbruket. De ville göra något förutsättningslöst. Efter ett år eller så, kom pianisten och violinisten Martin Hederos och slagverkare Andreas Werliin med. Tonbrukets musik härstammar ur improvisation, jazz, progressiv rock. Och bara rock. Låtarna är en smältdegel av bandmedlemmarnas olika bakgrunder, en helhet av udda bitar som blivit hyllad som originell.
Och det gick av sig självt berättar Andreas Werliin.
– Vi hann aldrig prata ihop oss om på vilket sätt vi skulle göra musik. Vi spelade omgående in den första skivan i en liten studio i Norge. Innan vi lagt de sista spåret hade vi skivbolag, turné och management.
Det fanns ett par tomma skor att fylla efter Esbjörn Svensson. Och där stod publik och musikindustri och väntade. Den utgångspunkten är aldrig bra för kreativiteten. Var hittar man sig själv i det?
Tonbruket sköt från höften och kände att de egentligen inte kunde möta upp någons förväntningar. Varken publikens eller sina egna.
– Vår väg har varit så konstig. Vi började med att spela på stora ställen, gjorde en satsning utan att egentligen veta vilket band vi var.
De kapitulerade för maskineriet. Hade väldigt kul på vägen. Lärde känna varandra, festade, lagade mat och gjorde musik. Men efter tredje skivan kände Andreas Werliin att han ville ta en paus. I två år jobbade han med andra musikprojekt.
– Det handlar om att hitta en balans i sin kreativitet. Jag vill att det jag skapar ska kännas inspirerande och otvunget.
Alla i Tonbruket har den lyxen, att inte behöva stånga sig blodiga mot ett sorts uttryck. Och även om Tonbrukets musik har en till synes fri form finns en fåra grävd även för dem.
– Kanske är det därför vi behöver fler projekt. Inget band kan var tillräckligt för att fylla hela ens kreativa spektrum.

Men i maj 2015 kändes det som att det var dags igen. Tonbruket spelade in sin fjärde skiva Forevergreens som kom ut i våras. Och plötsligt var något annorlunda. Andreas Werliin förklarar.
– I början visste vi knappt vilka vi var eller vad vi höll på med. så det handlade mycket om vad vi inte fick göra. Vi var rädda för att vårt uttryck skulle fastna i ett fack. Det blev inte så mycket till uttryck alls. Nu har vi ett mycket mer tillåtande sätt att göra musik. Vi är mindre ängsliga.
Den nya skivan är en slags brytpunkt i Tonbrukets förhållningssätt till sin musik. De har börjat bygga upp något eget. Hittat sin väg.
– Det hade varit skönt om det känts så här från början. Men vägen hit har lärt oss så jäkla mycket. Vi känner varandra nu på ett djupare plan. Vi kan lita på varandra och vi tycker om varandra väldigt mycket. Det har aldrig varit så roligt att spela ihop.

view Skånska Dagbladet